Bakslaget

Så kom det då, bakslaget. Vitt på marken och snö i luften när man drog upp persiennerna i morse. Vårlökarna och vitsipporna i trädgården är täckta av snö. Det blåser en snålkall nordanvind.
 Det här vet man ju, det är ju så här varje år men ändå blir man lite besviken.  Det blir till att ändra planerna för dagen helt enkelt, hade annars tänkt göra i ordning på altanen, plocka fram trädgrådsmöblerna och fixa lite. I det stora växthuset i plantskolan hade jag tänkt att städa färdigt, skura av diverse ytor med vatten och göra klart för de kommande blomstersticklingarna. Det blir nog för kallt att göra sådant tyvärr. Det blir till att hitta på jobb där man får röra sig och hålla sig varm. Dunjacka och långkallingar blir återigen dagens outfit.








Inomhus får man njuta av de vackra nyutslagna forsythiakvistarna som står i vasen. Våren är inomhus idag kan man säga.




Sonen ska iväg och spela fotboll idag, stackars honom. Jag är inte avunsjuk.


Ett ovanligt rart litet vårtecken.

När jag körde förbi grannens hage idag bredvid vår plantskola stod där en liten gullig hästbebis. Jag var tvungen att stanna till och plocka fram kameran. Mamma häst blev dock inte så förtjust utan kom genast fram och blängde misstänksamt på mig. Jag hann i alla fall ta denna fina bild. En fint litet vårtecken tycker jag.


Doften av gödsel

Våren är här och skitlukten sprider sig över hela Gränna.  Att vädra är inte att tänka på, inte heller att hänga ut tvätt. Doften tränger sig in även genom stängda dörrar och fönster, den letar sig in och lägger sig som ett doftmoln över hela huset.
Lukten kommer av att bönderna sprider ut  naturlig gödsel över sina gärden. Det är väl bra, att ta tillvara grisskiten , tror jag i alla fall.  Ett år var det en bonde som inte hade tid att vänta tills tjälen gick ur jorden. Följden blev att gödseln följde med i vattnet  från en bäck som rann ut i Vättern. Vårt dricksvatten i Gränna  blev därmed odrickbart i några veckor, det fick  en förskräcklig doft och smak av gödsel.  Det försvann inte ens om man kokade vattnet.
Tacka vet jag konstgödsel, det är fritt från dofter och slutprodukten blir ju ändå densamma vare sig man använder "naturlig" gödsel eller konstgödsel. Kväveutsläppet är detsamma oavsett vad man använder från början, men det ena behöver ju å andra sidan inte utesluta det andra. Man kan ju använda både och.

17 mars , Har våren tagit timeout idag?

Grått och kallt var det idag men det hjälps inte. Nu måste man ut och fixa växthuset, städa upp och göra snyggt för  snart kommer alla små plantor som ska ner i krukor och sättas på rännor i "barnkammaren". Långkallingar, fleccetröja och varm jacka blir dagens outfit. En termos varmt kaffe till det så klarar man sig.
Det känns dock ganska lockande att gå ut trots allt. Våren är alltid trevlig, man har suttit inne så länge i mörkret så man längtar faktiskt ut även om det är grått och mulet. Det kliar ganska rejält i de gröna fingrarna vid det här laget.

Vi brukar ympa fruktträd vid den här årstiden. Dels ympar vi  familjeträd men vi gör också träd till kunder på beställning. Det kan vara gamla sorter man vill bevara, kanske är det ett gammalt äppleträd med fina goda äpplen som man tycker om.  Trädet kanske börjar bli alltför gammalt och då  vill man gärna ha ett nytt exemplar. Sånt fixar Lennart och Ulla-Britt på
 Gränna Växter.

Ympning är ett mycket gammalt hantverk som kräver precision och noggrannhet. Det gäller att inte slinta med den vassa kniven.




Något förenklat kan man beskriva ympningsförfarandet så här:
Man tar en kvist på sorten man vill ha, skär ett snitt i en gren på "moderträdet", skär ett motsvarade snitt på ympkvisten. Sammanfogar dessa och binder om med ett gummiband.


Här skall det bli ett familjeträd med tre olika sorters äpple:


 Ympvax pålagt.




Och sedan är det bara att vänta. Har ympen "tagit sig" brukar detta synas inom några veckor. Man ser att knopparna på den nya kvisten börjar svälla. Med god skötsel, vatten och näring har man snart ett fint "nytt" träd.

Varför trädklippning?

I dag gick jag förbi en trädgård, uppflugen på en stege vid ett träd stod en man och klippte för glatta livet. Varenda liten gren skulle bort, när han var klar såg trädet ut som en snaggad gubbe. Jag tänkte för mig själv: Undrar om han visst varför han klippte, eller gjorde han det bara för att han trodde att man måste?  Klipper man träden bara för att man "ska"? Är det  kanske lag på att man " måste " klippa träden?  Nej, så är det naturligtvis inte, men det finns flera olika skäl till att man ska klippa sina fruktträd; Ett bra skäl är att man vill ha rikligt med bra frukt, ett annat skäl är att man ska föryngra trädet, klippa bort gamla och fula grenar ,  men att gå lös med sekatören och kapa varenda liten gren är inte särskilt bra. Följden blir då att det kommer ännu fler smågrenar nästa år, och då klipper man bort dem också sen blir det ännu fler och ännu fler. Till slut är det bara knölar och vattenskott i hela trädet.

Tänk därför på detta:
Fruktträd i trädgården ska inte bara ge frukt utan även ha ett stort prydnadsvärde. Man ska därför ta hänsyn till trädets naturliga växtsätt så långt det bara är möjligt. Det gäller att tänka sig för redan när man köper trädet, vill man inte ha ett stort träd så köper man en svagväxande sort. En bra planskola kan ge råd om detta.
Försöker man tukta ett starkväxande träd genom att beskära det hårt går det aldrig vägen, resultatet ser i värsta fall ut som som något som liknar en  tvättvinda och det var väl inte riktigt det som var meningen när man planterade det. 






Tankar i solskenet

Idag är det ljummet i luften solen skiner och det är väldigt, väldigt vårlikt. Dagens dilema blir då, ska man sätta sig i solen med sin kaffekopp och bara njuta eller ska man städa i trädgården? Det sistnämna känns som om det borde vara prioriterat. Löv och annat skräp borde bort men kanske hinner man med både städningen och den lata stunden..... återstår att se.

Tankar inför våren

Varje höst är det likadant, man ställer in trädgårdsmöblerna och plockar i ordning inför vintern. Med många suckar och sorg i hjärtat, det känns som en evighet tills det blir vår igen. Ibland, under den allra mörkaste tiden så känns det som om solen och ljuset aldrig någonsin kommer att komma tillbaka. Julen kommer, man sitter inne och ugglar om kvällarna och drömmer tillbaka till sommaren då man vid samma tid på kvällen just hade tänt grillen och skulle börja grilla. Då, i väntan på att glöden skulle anta rätt temperatur , satt man med sitt vinglas och tittade  på den magnifika och vackra solnedgången över Vättern.

Idag den 3 mars kändes det som om livsandarna vaknade på riktigt. Vårkänslorna poppade upp i kroppen.  En promenad vid Vättern kändes plötsligt som högsta prioritet, dammråttor och annat elände ligger ju kvar tills i morgon, solen kanske däremot inte tittar fram då. Det gäller att ta vara på tillfället, att fånga dagen helt enkelt.

Kameran fick följa med ut idag, trots att man faktiskt har en hel del foton som tagits på vårvinterpromenader förr om åren så måste man ju ta några till. Det går liksom inte att låta bli. Tyvärr finns det ju inte så mycket växter att fota än men de vindpinade träden invid strandpromenaden är faktiskt väldigt vackra, och vattnet som glittrar i solljustet är trevligt det också.









Och snart är det dags för växthusjobb:



då blir det då här fint.




RSS 2.0